.

Mina tre

 

AliceAugusta skrev ett inlägg om sina tre som jag blev väldigt inspirerad av. Efter många tankar slutar det med, vem är jag, varför är det jag, och hur har det blivit jag? Ett riktigt ego-inlägg!
Det är såklart inga lätta frågor då jag endast är 19 år och har långt ifrån hittat mig själv än. Jag har testat på de flesta stilarna, men aldrig hittat någon som skrikit YLVA!!

---

 

Uppdraget att hitta sig själv började redan i femman (säkert även innan) med att jag testade på punkstilen. Jag köpte (mamma betalade) nithalsband, skottrutig kjol, nätstrumpbyxor m.m. Redan efter några veckor kändes de väldigt obekvämt och jag återgick till simpla H&M- tröjor. I sexan började jag använda bh, hade en ”ingenspeciellstil”, men däremot ett hejdundrande krull på hjässan! Frillan blev jag retad för så den klipptes av lagom till sjunde skolåret. Då hade jag även tappat några kilon (10 om jag ska vara exakt) och kände mig nöjd över mig själv, fast stil njae.. Då började även mitt intresse för träning komma smygandes eftersom jag upptäckte att jag inte alls var så dålig på att springa långa sträckor. Sommarlovet till åttan började jag dessutom träna utomhus med friskis & svettis. Början av åttan var min försöktillattblifjortis-period. Jag använde brunkräm, eyeliner m.m. Inte så snyggt då brunkrämen var väldigt mycket mörkare än min hudton + att jag investerade en plattång (hade innan plattat håret med ett strykjärn OBS: inget jag rekommenderar!!)… Inte så snyggt och jag insåg att jag var alldeles för lat för att sminka mig. Sedan kom hello kitty-tiden, men den gick över fort (tur..). Efter det blev det ingen mer direkt stil, utan började köra på en vadylvatyckerärsnyggt-stil istället och den var mycket passande (tycker jag själv).

---

 

Personligheten har också såklart varierat. Från utåtriktad till blyg och tyst till att säga vad hon tycker till blyg och osäker igen. De blyga och tysta perioderna var kanske inte de bästa tiderna. Jag är ju inte blyg i grunden, utan det är händelser utifrån som gjort att det blivit så.

---

 

Så vem är jag, varför är det jag och hur har det blivit jag?

Som skrivit ovan är det nästan omöjligt att veta, men såhär känner jag just nu:

Jag är en väldigt ambitiös och envis tjej (kanske lite virrig och flummig också) som ändrar sina framtidsplaner nästan varje dag. Det är jag eftersom jag känner mig väldigt bekväm i den rollen. Hur jag blivit jag beror nog på att jag rätt ofta brukar få som jag vill, allt med lite vilja så! En liten kort sammanfattning. Säkert kommer dessa svar ändras med åren.

Jag heter Ylva och är en tjej på 19 år som bor i centrala Göteborg med mamma, pappa, lillasyster, katt, två marsvin och två fiskar. Hösten 2012 ska jag flytta upp till Stockholm för att börja på friskvårdslinjen på Jakobsbergs folkhögskola. Om en vecka (1 juni) tar jag studenten från Naturlinjen på Globala Gymnasiet i Göteborg. 

---

Många säger att man oftast har ett tema på sin blogg, och mitt tema är mig själv. Kanske låter det lite egoistiskt, men jag har alldeles för många saker som förgyller mitt liv att jag inte kan välja ut en. På toppen av min intresse-lista är träning och hälsa, bakning och inredning. Om jag inte valt att läsa friskvård och bli PT hade jag möjligtvis blivit en mullig konditor. Jag får bli en bullmormor istället i mina pensionärsdagar.

Efter många år av spelande framför the sims har mitt inredningsintresse väckts. När man bor hos päronen har man dock inte så mycket att säga tilll om, men snart när man flyttat hemifrån så! I bloggen kommer därför lite inredning titt som tätt.

---

Sammanfattningsvis kan man säga att denna blogg handlar om allt som jag tycker om, och jag hoppas att även andra tycker om det jag skriver.